Jag kastar stenar i mitt glashus

Jag kastar pil i min kuvös

Och så odlar jag min rädsla

Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker

Där växer avund klar och grön

Jag är livrädd för att leva

och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö

Ja, vi ska alla en gång dö

Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö

Text: J. Berg

i din värd av mörker syns dina brister, mina fel.

som sprikor där ljus kan tränga in.

och jag minns hur plötsligt kärlek får man bara se,

när tak och väggar rasar in igen i ensamheten.

ensamheten, ensamheten,

det är så svårt att höra vad du säger.

ensamheten, ensamheten

vad är det du egentligen vill säga?

ensamheten, ensamheten

hårt mot hårt mot ensamheten

ensamheten, ensamheten

hårt mot hårt mot ensamheten

ensamheten, ensamheten

hårt mot hårt mot ensamheten