Jag vet inte varför, men det finns så mycket jag vill skriva. Men jag får aldig ner det. Och jag kommer aldrig ihåg allt. Det jag har tänkt. Ja det finns så mycket jag borde göra, men inte kan. Jag vet inte varför men då kommer tårarna fram. Jag kommer aldrig att räcka till, aldrig att bli likadan. Jag kommer aldrig att klara mig, varför blir jag så ledsen?

Om jag ens vill vara likadan. Vill jag det? Jag vet inte. Jag vill vara den jag är, men vem är jag? Inte vet jag om jag vet det. Och varför ska det vara så svårt. Varför finns det inget man förstår sig på. Ja livet är inte lätt och inte rättvist. Men varför var det tvungen till att bli så här?